Ikväll har jag egentid med mig själv och mitt inre.

Och vad passar då bättre med en liten pizza och läsning från den nya boken. Jag tycker det är så himla skönt och med total tystnad inget ljud mer än ett svagt ljud från bilarna på gatan nedanför. 

En bok, sina egna tankar, att tillåta sina känslor komma upp på ytan.

Plötsligt så slår det mig när jag ska hoppa in i duschen för att göra mig iordning att någon kunde var gravid. Det kändes jobbigt, jag kände att jag var tvungen att förbereda mig mentalt för om det skulle vara så, så jag i så fall kunde låsa in mina känslor lite längre in , långt där inne i min härliga vrå där ingen kan komma åt dem, för jag ville ju ha en trevlig kväll.

Jag skickade ett sms till födelsedags"barnet" som mycket väl vet om vår historia. 

"Är det någon som är gravid som ska vara med idag" 

Det var det inte, och det kändes skönt faktiskt. 

Eftersom det var människor som jag känt sedan jag själv var liten så blir ju samtalen en sådan kväll lite djupare än bara det vanliga ytliga. 

Jag valde att prata om vad vi gick igenom, för jag visste att dem redan visste det så det kändes bättre att vara öppen med det och förmedla sin historia inte för att de på något sätt skulle tycka synd om mig utan mer för att jag inte orkar skämmas för det längre. Det har blivit ens stor del av mig och mitt liv och det vill jag dela med mig av. Kanske någon får förståelse, någon kanske uppskattar sina vakna nätter med sin bebis, en annan kanske bara inser att livet har nyanser och att allt inte är guld och gröna skogar. 

Alla har vi våra upp och nedgångar, stora som små.