Vilket absolut inte gör någonting, för då har jag fler timmar och fler minuter att njuta av denna lyckan! 

Och vet ni...

Igår var jag på stan med en av mina bästa, då såg jag en massa gravidmagar och kvinnor med barnvagnar och det gjorde inte alls ont längre, det kände inte som att någon stack en kniv i hjärtat och vred om, det kändes inte som jag ville slita bort dem från vagnen för att låna den lite bara för att för någon sekund känna hur det kändes och gå där med en barnvagn.

Näe, jag kände bara lycka, lycka över att jag också kommer vara där en dag. 

Och igår på stan stötte jag även på en av mina barndomskompisar. 

Hon vet hur vi har haft det, då vi träffas någon gång om året för en fika och lite uppdatering om varandras liv. Hon frågade såklart hur det gick för oss, och lyckan som spred sig i hennes ögon ut i tårar var fantastisk. Så där stod vi, mitt på Lindex och bölade en skvätt tillsammans av glädje.

Sen har jag även fått min första mammapresent! 

Tack bästa finaste E! 

Väntan är äntligen över!!!!!

Ord kan inte beskriva hur lyckliga vi är. 

Jag tjuvtestade i onsdags, började må 

så dåligt över att inte veta och gå runt och grubbla.

Jag fick utslag på stickan då, men jag kunde inte riktigt förstå det. Aldrig har vi fått ett positivt besked på ett gravtest, är det verkligen vår tur nu? 

Osäker på om testet visade fel eller inte, visste ju inte hur säkert det var på det hållet, men det e klart hcg finns ju inte i kroppen om man inte är gravid, men jag vågade inte säga något förrän idag, den riktiga testdagen. Vaknade såklart jättetidigt.... Och jo, det stod fantamig att jag var gravid idag också 

Äntligen äntligen äntligen är vi på gång!

3år, precis på månaden. Inte en dag försent. Jag vill bara skrika ut till hela världen den glada nyheten! Jag spricker, spricker av glädje och lycka. 

Tack för er som har stöttat, peppat och välsignat. ❤️

Jag har såklart redan beställt två böcker , Ebba von Sydows gravidbok och en annan om mat och träning för gravida! 

LYCKORUS!

Så "tyvärr" blir det inga Michael Kors skor! Hahahahahahahah! 😍😍😍

Guuuud vad glad jag är för det! 

Nu ska jag leva på mitt rosa moln ett bra dag! Och dela med mig av min lycka till min omgivning. ❤️❤️❤️

Ps. 

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Ofattbart!

Ds.

Än en gång när jag ber änglarna om hjälp får jag ett kort som handlar om barn.

Kan det inte bara vara dax nu... Påriktigt! 

Jag önskar så att det slår in. 

fruktansvärd PMS, ont i ryggen, finnar varav en stooooor innebrännare, hungrig hela tiden, ett sjukligt begär av salt (helst i form av bacon), trött som tusan, och besök på toa oftare än vanligt, brösten är också ömma men det är biverkning på progestoronet (crinone)... Samtidigt som jag vet att jag alltid har det såhär innan mens så vet jag ju att det även är graviditetssymptom, men jag har aldrig varit gravid så jag vet inte hur det känns, men jag vet att det är samma visa varje månad när Tant röd har bestämt sig för att förstöra mitt liv. Imorgon ska jag ta den sista dosen crinone så mensen kommer nog komma ons-lör om den kommer (håller ju såklart fortfarande mina tummar) 

Ruvardag 11 idag alltså, låt tiden gå snabbt.

Klart slut!

Tankarna går runt runt i ens huvud och det går inte att stoppa. 

Jag är glad för att vi fått chansen att få lilla Prick, samtidigt som jag inte vågar vara för glad, livrädd för hur jag skulle bryta ihop om Prick inte ville stanna. 

Jag har funderat på att ljudtesta, har googlat mig till fördärv om olika ruvardagar, testdagar, när man får plus, men även hur många som testat innan testdagen och har fått minus, brutit ihop totalt för att sen några dagar senare få ett plus, och sen såklart dem som inte får ett plus, när mensen kommer och det blir kaos. 

Just nu känns det inte som jag ska tjuvtesta. Jag ska försöka att vänta ut dagen, jag tror det blir bäst så, även om det är svårt att hålla sig. 

Väntan.... Denna eviga väntan är oändlig. Aldrig har dagarna känts så långa. 

Jag känner heller ingen större skillnad i kroppen, inga gravidsymtom eller så som inte har med biverkningar att göra.

Så, den som lever får se. På lördag är testdagen, undrar om lördagen den 30/8-2014 blir den lyckligaste dagen hittills i våra liv? 

Känns så himla ofräscht för hur man än försöker sminka över det så blir det inte bättre, och när man tittar sig i spegeln blir man bara ledsen. Det gör såklart inte det bättre att humöret är lite svajigt, det blir svårt att peppa sig själv då! 

Jag antar att det är hormonerna... Men jag kan inte undgå att smygönska att det är ett tecken på graviditet. 

(Bilder från gårdagens promenad i naturen, på långt håll så ni blir förskonade av mitt prickiga fejs 😔)

Allt andades cirkus, inbjudningar, mat, popcorn, musik (i början), alla hade verkligen ansträngt sig med utklädnad, vimplar, dansbana, ALLT ALLT ALLT! Jag blev så himla imponerad och inspirerad. 

Och om Prick e kvar i mig så har hen fäst sig i livmodern nu. 

Många frågar hur jag mår. 

Jag mår hur bra som hellst. Det ända är att jag är trött som tusan och mina bröst är fruktansvärt ömma (men det är biverkningar från crinone) och sen har jag lite humörsvängningar, men det är ingen biverkning, det är väl bara så livet är just nu. Jag har börjat meditera lite för att föra lugn till mig själv och Prick, igår var jag på en välgörande helkroppsmassage (blandning mellan thai och olja) , stressar inte längre, och är så snäll jag bara kan mot mig själv! 

Det känns som det kommer bli en låååång väntan till den 30aug. (Om jag nu kan hålla mig till dess) 

Så vi hoppas på detta guldägg helt enkelt. Så, nu är vi tre i familjen och jag ska ge Prick dem bästa förutsättningarna för ett bra liv. 

Så nu börjar ruvandet. 30augusti ska vi göra gravtest så nu börjar en låååååång väntan! 

Håller på att fylla urinblåsan med annanasvatten. 

Det ska tydligen var lättare att sätta in Prick om blåsan är fylld. 10.30 är det dax! 😁

Viktigast just nu är faktiskt Vi och lilla Prick! 

Fantastiskt att det kan bli en människa egentligen. 😍

4 befruktade ägg, bra jobbat! 😉

Jag är glad idag, det känns hoppfullt nu. 

Imorgon ska vi tillbaka till RMC för att sätta tillbaka det befruktade ägget. 

Så imorgon är jag gravid till motsatsens bevisas som en klok person sa.

Jag har idag börjat med Crinone som är vaginal gel, den ska göra så att ägget lättare ska vilja fastna. 

Det började med att vi fick komma in i ett litet rum, där fick jag byta om till sjukhuskläder 

Älsklingen fick då lämna sin del.

Jag fick lugnande och smärtstillande att svälja och en ingång i armen för mer läkemedel under själva äggplocket.

Vi fick sen tillsammans gå in i gynrummet som var en operationssal fast med en gynstol. Läkaren var hon som gjorde ultraljudet på mig sist jag var där och sjuksköterskorna var så gulliga och alla gjorde verkligen ett jättebra jobb. Men när jag låg där innan vi ens hade börjat kom tårarna... Det var längesen jag grät så, grät som ett barn. Grät för den absurda situationen, grät för jag var nervös, grät för det var längesen jag lättade på trycket, grät för jag är så ledsen att vi behöver gå igenom detta. Grät grät grät, älsklingen berättade efter att han hade fått knipa sig i benet för att inte börja gråta han också. 

Jag grät under ingreppet med, det gjorde ont trots lokalbedövning och div andra preparat, iaf på den högra sidan, den vänstra var bättre. Men sjuksköterskan sa till mig att om vi ska göra det igen så ska jag be om mer smärtstillande direkt när det gör ont. Men man vet ju inte hur ont det ska eller borde göra. Men det ska tydligen inte kännas så mycket, det märkte jag ju när dem tog den andra sidan. 

Hela förloppet fick man sen följa på en skärm och se när hon sög upp äggblåsorna och när alla 9äggblåsor var tömda så var det klart. Man fick en tjock binda på sig och blödde enormt, och skulle göra det. 

Sen fick man komma in på sitt rum igen och blev serverad frukost 

Nu håller vi tummarna för att allt går som det ska, imorgon ska vi ringa RMC för att se hur det har gått, hur många som blivit befruktade osv....

Startade dagen med godfrukost och nypressad råsaft. En härlig PowerTalk tillsammans med min älskade man och lite reflektioner över ivf processen. 

När vi kom hem gjorde jag en smoothie fullproppad med nyttigheter. (Avocado,spenat,rödbetor,banan, jordgubb och ingefära) 

En stunds meditation,

Och snart ska jag bege mig till gymmet för ett bodybalance pass. 

Precis vad jag behöver just nu helt enkelt, annars brukar jag för det mesta köra tuffa konditionspass men nu innan man vet om det går eller inte ska jag träna lite lugnare och ta hand om mig själv på bästa tänkbara sätt! ☺️

Ovitrelle, en ägglossningsspruta, då det var viktigt att jag tog den exakt 21.30 för att matcha äggplocket 8.30 på måndag.

Vi kollade ivf-filmen igår igen för att friska upp våra minnen lite, det mesta kom vi ihåg men en hel del var bra att repetera, saker som låg för långt borta innan för att kunna ta in men som är i tiden nu. 

Har även börjat märka att det smyger på sig kilo av hormonbehandlingen, många verkar ha det "problemet" under ivf behandlingarna. Det är en vanlig biverkning och många har gått upp <10kg, så det gäller verkligen och hålla sig i skinnet om man inte vill gå upp några extra kilo.

Igår drack mannen en (han tyckte det var viktigt att jag skrev att det bara var en;)) öl när vi grillade och det såg sååå gott ut, idag smaskade han på ett choklad! Så avis! Om han går upp gör han det iaf av något gott, jag går upp i vikt genom att sätta sprutor i min egen mage. 

Och det är klart när man blir gravid ska man ju gå upp i vikt, men man får inte glömma att man ska gå ner sina kilo igen så man behöver ju inte lägga på sig i "onödan" 

Men samtidigt så är jag ju såklart glad om jag får bli tjock av den anledningen... Missförstå mig inte, men gärna inte under behandlingen, skulle dessutom kännas väldigt obekvämt att få frågan om man är gravid (för man gått upp i vikt av hormoner och har plutmage) när man bara desperat håller på att försöka.... 

Men jag klagar inte, bara konstaterar... För nu är vi ett steg närmare vår dröm om ett barn och en familj. ❤️

Då har vi varit på RMC på KK och gjort ultraljud för att titta på äggblåsorna, 9stycken, 4 på höger och 5 på vänstersidan. Så på måndag kl 8.00 är det dax för äggplock. 

Sms:ade mamma och frågade om hon ville hjälpa mig, hon har 5mil att köra enkel väg... Hon svarade att hon kom... Men när hon äntligen var här säger hon att hon inte klarar av det!

"Har du kört ända hit för att säga det"

Frågade jag.

Hon menade på att hon skulle köra mig till en väninna annars som skulle hjälpa mig. Men det kändes bara dumt, så vi gjorde ett försök och hjälptes åt. Jag fick hugga in sprutan i magen (ja, det blev hugga för den var riktigt riktigt seg) 

Sen fick mamma dra tillbaka den för att se så jag stuckigt rätt, sen fick jag trycka in läkemedlet. 

Det klarade vi bra mammi, tack för hjälpen ❤️

Imorgon ringer klockan tidigt då vi ska bege oss till RMC för ultraljud. 

Jag skyndade mig hem från jobbet för att tvätta eftersom det var jag som skulle göra det idag (för en gångs skull) men när jag kom hem var all tvätt fixad och världens finaste (kanske inte finaste men bästa iaf) present stod på diskbänken. 

Jag har länge sagt att jag velat ha en sån men inte riktigt velat lägga pengar på det själv. Och det hade såklart min klippa lagt på minnet! 

Dessutom hade han proppat kylen full med frukt och grönt så det var bara och börja! Helt underbart gott var det 😍

Tack tack tack fina älskling, jag ska inte göra dig besviken! ❤️

Jag oroar mig konstant just nu för hur allt ska gå ihop när vi blir föräldrar eftersom jag driver ett företag. Sen blir jag arg på själv för att jag oroar mig och min sambo försöker lugna mig med att det kommer lösa sig. Men jag är expert på att se hinder innan dem ens har dykt upp och hellst vill jag ha löst saker innan det ens har hänt (för då behöver det kanske inte hända) 

Samtidigt så tänker jag och inser att det jag vill just nu, mest av allt är att bilda familj med min älskade man. Och om jag får välja... Så väljer jag det framför allt. Jobbet kommer lösa sig, och gör det inte det... Så är det väl inte meningen att jag ska vara frisör då. 

Försökte rensa tankarna, i vårt vackra Malmö med Håkan sjungandes i lurarna "säg aldrig förbi (?) säg att du är fri tillslut fast du vet att hälften av dem som kämpar går under och hälften av dem som älskar exploderar" 

Det var en skön promenad men mitt huvud känns tungt och humöret svajar. 

Har tagit spruta nr 4 nu och det gör mer ont nu. Imorgon ska jag lägga till en annan spruta också, så imorgon blir det två sprutor i min svullna mage. 

Då var spruta 2tagen, jag gjorde allt själv idag fast med min sambos närvaro för nu jobbar han sent mån, tis, ons så då måste jag kunna ta sprutorna själv. Det gick bra tyckte jag, bara att han fick påminna mig om att sprutan skulle vara kvar i 5sekunder. 

Jag känner mig lite spänd och svullen i magen och lite huvudvärk. 

Annars känns det mest spännande att vara igång faktiskt. ☺️

Älsklingen förberedde genom att tvätta med alsolsprit, skruva ihop sprutan och göra det han kunde helt enkelt... Och nu är vi igång! Äntligen. 

Känns lite konstigt, men man ska nog inte känna efter sådär väldans mycket utan bara tänka att varje spruta innehåller en dos med kärlek som ska bli vårt efterlängtade barn i slutändan. 

Spännande... 

Här är ett utdrag från mina fina...

"Jaaaa äntligen! GRATTIS och massa kärlek från mig och Tyson! <3<3<3"

"Härligt med positiva nyheter! Vi gläds med er och hoppas att allt blir som ni har längtat efter. <3 och ha en trevlig helg!

Puss & Kram..."

"Åhhh Yes ääääääääntligen är det den tur!!!!😃😃😃😃 stort Grattis min fina vän jag får rysningar genom hela kroppen 😃 fantastiskt! 💕💕"

"❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ de e du så jävla värd! Lycka till min fina vän ✊"

"Wow älskling! Nu håller vi tummarna! 💖💞👍"

Tack tack tack från hela mitt hjärta för att jag har er i mitt liv! ❤️❤️❤️