Imorse när jag skulle ut på löparrunda hann jag inte mer än att springa 1km innan jag kände ett riktigt hugg i magen! 

Dra åt helvete! MENSVÄRK! Sådär lagom perfekt att förstöra min runda som jag verkligen hade sett fram emot. 

Jag fick panik för jag kan knappt stå upp när jag får sådär ont. Jag fick gå dubbelvikt hem så snabbt jag förmådde mig och gick och ulkade och var så nära flera gånger på att kräkas av smärtan. När jag äntligen kom hem helt genomsvettig av både solens värme och värmevallningarna från kroppen som hade så ont så avtog det... 

Och nu, när man bara vill att mensen ska komma så man kan få sätta igång så har den såklart inte dykt upp. 

Så nu väntar jag... Igen... Men denna gången på att mensen Ska komma och inte tvärt om. (Eller jo, det hade ju varit det allra bästa men lite för bra för att vara sant) 

Vänta vänta vänta.... Den som väntar på något gott?..... 

Sen tycker jag det också är värt att fira att vi äntligen (förhoppningsvis) ska få påbörja vår behandling. Två viktiga saker altså. 

Min sambo jobbar sent idag och har gjort hela veckan så vi har tyvärr inte träffats alls i veckan mer än sovandes i sängen och eftersom båda har jobb som man inte kan prata med varandra under arbetstid någon längre tid så skrev jag en lapp till honom innan jag gick och la mig idag. 

Det ska ju vara fint väder på lördag när jag tänkte vi skulle hitta på något, kanske det är för varmt för att gå i en storstad? Vi får se vilket alternativ han väljer helt enkelt! 😍

Så jobbigt när man inte kan förutspå vad som väntar en, hur det kommer kännas, om det gör ont, hur man blir av alla hormoner och det viktigaste av allt... Kommer det gå? Kommer det vara såhär vårt efterlängtade barn kommer till oss? Det känns overkligt på något sätt samtidigt som jag försöker tänka positivt. Men jag brottas med mina tankar, för på något vis vill man skydda sig om det inte skulle gå så man försöker att inte bli för possitiv så att man skyddar sig ifall det inte skulle funka. Men man är ju ganska van vid detta laget att brottas med sina känslor... Ena dagen är man possitiv och man njuter i nuet, andra dagen känner man sig ledsen för man inte vet hur det kommer bli, men samtidigt försöker jag tänka att det blir bra hur det än blir... För det kommer det ju, även om det inte blir som man önskar så kommer livet ha sin gång och man kommer finna en annan väg för att vara tillfreds. Men saknaden efter ett barn kommer nog alltid bo kvar i hjärtat på ett eller annat sätt, men man kommer lära sig att hantera det eller förhålla sig till det. 

Det finns en väg för alla, men jag önskar att ett barn kommer ingå i vår väg. 

En härlig dag på stranden med en av mima bästa kompisar... Mannen Kom förbi en sväng efter han hade sovit lite efter sitt nattpass. Så skönt att bara ligga och slappa, snacka skit och fika. Njutning...

Fick tag i RMC dagen efter, dem sa att hållbarheten inte gällde sprutan utan läkemedlet, men jag läste ju det jag hade sett i instruktionsboken för pennan. Men oavett så får jag väl lita på att hon vet vad hon säger. 

Nu är det bara 15dagar kvar till beräknad IVF start. 

Jag väntar med skräckblandad förtjusning. 

Finns olika val att välja när man ringer men jag väljer val 6 för övriga frågor, då säger kvinnan i andra änden att jag har gjort fel val och ska prata med sjuksköterska. Jag ringer igen och gör val 4 som är alternativet till sjuksköterskan. Men när det kommer fram signaler på linjen kommer det en telefonsvararröst som säger "det är för närvarande många som ringer, var god försök igen senare"

Efter att jag ringt sex gånger direkt efter varandra inom loppet av 3min kommer en ny röst "vi har stängt för dagen, vi är åter imorgon 8.30"

Jamen tack så himla mycket då!!!

Fast Aston är fortfarande mitt favorit när det gäller killnamnen. 

Och Tristan och Milo går bort nu, för två kompisar till mig har valt dem namnen till sina barn... 

Louise gillar jag egentligen inte som första namn, men jag heter det i 3:dje namn efter farmor, och med tanke på att det första provrörsbarnet hette det så hade det varit kul att ha med! ☺️💕

Har kollat igenom alla på FASS', för att kolla biverkningar och om det är något annat man ska tänka på. 

Känner mig nervös inför det just idag, det känns som ett experiment med ens egen kropp och att man egentligen inte har minsta koll och har lämnat allt åt någon annan. Vilket borde vara skönt för då slipper man själv bry sig. Men jag funkar inte riktigt så uppenbarligen. Jag vill veta allt. 

Det jag vet nu genom att ha kollat lite är att man börjar med Perugon på dag 2 som är ett hormon som förkortas FSH. Det hormonet gör att äggcellerna växer.

På dag 5 tar man ännu en spruta som heter Orgalutran, den tar man för att man ska förhindra en förtidig ägglossning. Ultraljud dag 7 för att se hur äggblåsorna växt och därefter ovitrelle som är en ägglossningsspruta. Efter punktion och äggplock är det dax för crinone som är ett kvinnligt könshormon som ska göra att embryot vill stanna kvar om jag förstått det rätt. 

Vi fick en chock på Apoteket när apotekaren sa summan... 

2162.95:- 

Jag förstår att sjukvården är grovt rabatterad, men man kan väl inte kalla det gratis sjukvård? 

Tack och lov så hade jag ingen bakåtblödning denna gången så jag fick inte helvetesont. Bara en molande smärta, men den kan man ändå leva med, men när mensen gör så man ligger dubbelvikt av smärta och knappt kommer ur sängen så är man inte så tuff. Men nu, nu är det bara en månad kvar till IVF start om allt går som det ska denna gången, och även om jag är livrädd så är jag ändå förväntansfull. 

Det känns lite overkligt. Nu har vi försökt att bli gravid i 3år, och varje månad har vi tänkt... "Jamen nästa gång då"... Så även denna gången. 

Jag hoppas, håller tummarna och ber till Gud att vi är ett av dem lyckliga par som blir gravida av Ivf. 

Idag vankas det 30års fest för en av mina bästa vänner. Det ska bli riktigt roligt och nästa helg har jag bokat henne så vi ska iväg på tuman hand. Det händer ju inte så ofta nuförtiden att man åker iväg med sina vänner själva. Men detta ska bli riktigt mysigt och jag längtar. Jag berättar var vi ska sen, så hon inte hinner läsa bloggen innan hon får sin paket. Jag har dessutom ansträngt mig rejält och gjort ett rim, lite töntigt men på ett roligt sätt. 

Jag gillar själv när man anstränger sig lite extra så jag hoppas hon uppskattar det också :)

Hon var här precis och jag gjorde en vattenfallsfläta som hon ska ha ikväll, hon älskar flätor men kan inte göra det själv så det var kul att jag kunde hjälpa henne.