Sårad
När personen man pratar med precis har berättat att hon fick barn sent pga att hon hade svårt för att bli gravid och man delar med sig av sin egen historia, man tänker ändå att sånna människor förstår.
Men det ända hon fick fram var "näemen Gud, du behöver inte vara orolig för du är ju så ung."
Som om längtan sitter i åldern? Jag blev så oerhört sårad, extra jobbigt för jag verkligen gillar denna kvinnan.
Aotch!
Min längan efter dig.
Att längta så otroligt mycket efter något som man inte ens vet om det kommer hända. Att avundas mammorna som går med sina barnvagnar och bara strålar. Var tid har sitt, jag vet att säker många föräldrar avundas oss också för vi har möjlighet och resa och har tid för varandra, sover gott på nätterna osv. Men denna bloggen är inte för att jag ska visa att jag förstår andra, denna är till för mig för jag ska få skriva av mig, lätta på trycker när känslorna bubblar över, dela med mig av min långa, tuffa resa som man inte vet om det finns ett slut på.... Hademan bara vetat, eller fått en garanti att man fick ett datum om så ett år framåt att man skulle vara gravid då, då hade allt varit mycket lättare att hantera. Nu går man här, man vet inte när, man vet inte ens om. Men man hoppas, alltid.
I helgen när vi var hos mina svärföräldrar kom jag åt en allerstidning. Där satt en dam i 70års åldern, hon var barnlös... Och det hade hon fått lära sig att leva med, hon och hennes man hade valt att leva ett annat liv, satsa på karriären och rest. Hennes man och hon hade klarat sig igenom den livskrisen. Men hon anade inte att hon skulle behöva gå igenom det igen. Nu, så många år senare kom det som ett slag i ansiktet igen. Denna gången hade hon inte sin man vid sin sida då han hade gått bort ganska tidigt, så nu fick hon gå igenom allt en gång till, fast själv denna gången. Nu blev alla hennes väninnor farmorsar och mormorsar, och det var det ända deras liv kretsade kring. Barnbarn och passningar och prat om barn, än en gång.
Tänk vad fruktansvärt,det e tillräckligt hemskt att gå igenom detta en gång, men en gång till.?
Jag kände så med henne, fick ont i mitt hjärta och blev livrädd för min egen skull. Min sambo är äldre än mig och jag skulle aldrig vilja leva utan honom någonsin. Hon menade också på att man kommer mycket närmare varandra när man inte fick några barn eftersom man bara har varandra och bygger upp sitt liv efter det. Och så går den personen bort, den man älskade över allt...
Nu ringde det på dörren, nu kommer min vän, vi ska ha matlagningsdejt (utan mjöl, socker och dessutom vegetariskt)
Sen ska vi ta en Powerwalk i det fina vädret.
Pysselterapi
Idag har jag varit hos mamma hela dagen. Vi firar inte direkt påsk hur man nu gör det men vi har haft en jättemysig dag systrarna, mamma och jag. 
Och syrran bakade morotsmuffins al la lchf som vi snart ska mumsa på. En skön dag helt enkelt.
Vi har gått en runda, fyndat massa på loppis och även pysslat med blomarrangemang.
Såhär blev min som jag blev mest nöjd med.
Och syrran bakade morotsmuffins al la lchf som vi snart ska mumsa på. En skön dag helt enkelt.
Glad påsk! 🐣
Falkenberg
Är med min fina sambo på en underbar spaupplevelse i Falkenberg.
Som vanligt när vi har tid på tu man hand så bestämmer sig röda odågan för att dyka upp och förstöra vår romantik.
Fast jag är lättad denna gången att mensen kom.
Men kanske inte såhär olägligt. Nu ligger jag här efter middagen med mensvärk och önskar att jag hade packat ner värmeflaskan. Men mensen är 2dagar tidig så inte visste jag att den skulle komma och jävlas just idag!
Vi har pratat giftemål idag, fantiserat och diskuterat.
Jag älskar honom som inget annat och ser fram emot ett långt och lyckligt liv tillsammans.
Vi har bestämt att vi ska ringa ivf i veckan och fråga ang rödahundsprutan.
Beroende på vad dem säger så tror jag att jag vill ta en paus till vi får påbörja behandling.
Jag orkar inte med örter, akupunktur, temperatur och stenkoll. Jag behöver avkoppling...
Avkoppling att vara närvarande i nuet, känna, lukta, njuta... Av varje sekund, andetag. Med dig. I varje steg. Tillsammans. För alltid. Du&Jag
Förtvivlan!!
Precis som jag skrev i förra inlägget så var det ju självklart att något skulle gå åt skogen denna gången också, det känns som vi bara har en massa otur i all kaos detta redan innebär.
Först måste jag säga att det var jättetrevlig personal på vaccinationscentralen.
Läkaren berättade för mig om varför man ska ta röda hund innan ivf:start och tyckte det var konstigt att dem på RMC inte hade gjort det.
Men han sa också att jag måste intyga att jag inte är gravid just nu. Och det kan jag ju egentligen inte, men chansen är ju väldigt liten med tanke på att jag inte blivit det hittills. Jag tog sprutan och spruta nr 3 av twinrix också, så har man det gjort.
Men innan jag tog sprutorna så skickade sjuksköterskan fram ett papper som jag var tvungen att signera. 
Att jag måste avstå att bli gravid inom tre månader! Och DÄR rasade min värld, igen... 3månader, och sen semesterstängt säkert under sommaren så till hösten dårå!
Jag var helt förtvivlad när jag kom hem och min sambo ifrågasatte varför läkaren hade godkänt att jag skulle ta vacinet och sen satte han sig och googlade och hitta något att om en månad gick det bra, och det sa läkaren till mig också men jag var ändå tvungen att skriva på intyget ang tre månader.
Jag har skickat till Calle och frågat hur han ser på saken, får se när jag får svar.
Sen får jag kanske ringa RMC också och se vad dem säger.
Suck suck suck!
Sprutdax!
Tänkte bege mig till vaccinationscentralen idag för att ta den där röda hund sprutan. Mellan 17-19 har vaccinationscentralen i Malmö drop in tider.
Var tvungen att gå in och kolla om de verkligen hade sprutan, lite förargligt att sitta i kö för att sen få höra att jag får gå till vårdcentralen. Det är ju inget nytt att dem skickar en hit och dit hela tiden.
Var tvungen att gå in och kolla om de verkligen hade sprutan, lite förargligt att sitta i kö för att sen få höra att jag får gå till vårdcentralen. Det är ju inget nytt att dem skickar en hit och dit hela tiden.
Men, de hade det. För 300:- är jag klar inför IVF starten.
Det går bra nu...
Uppladdningen gick bra, grön smoothie sallad och frisk luft gjorde susen. Nu är vi här och det känns faktiskt riktigt bra! :)
Bergochdalbana av känslor....
Jag har så fruktansvärt mycket ångest när jag ska gå bort nuförtiden. Vi är bortbjudna ikväll, vi ska träffa min sambos kollegor med respektive och äta och ha det trevligt. Men för mig blir det ett helt projekt av ångest och känslor och kaos.
Det började redan igår, då kom självkänslan fram och började svaja. "Är du verkligen bra som du är?"
Hmm... Är jag det? Jag måste kanske gå och bygga mina naglar, köpa nya kläder så kanske jag kan lura någon att tro att jag är självsäker och cool.
Fast långt där inne är jag en rädd liten mus, jag pratade med min sambo och då kändes det bättre.
Jag målade mina naglar med ett snyggt rött lack och det kändes genast lite bättre.
Ångest nr 2, är att jag är livrädd för att åka buss, jag cyklar eller går mycket hellre. Men från Malmö till Smygehuk är det på tok för långt. Och jag fick absolut inte hålla mig nykter så jag kunde köra, för annars hade jag hellre gjort det. Bussar skulle man ta 2stycken och det skulle ta 1 1/2 timme.
Men min räddning kom imorse, det var någon annan som hade övertalat sin man att hon skulle köra så tack så in i bomben, jag slapp den ångesten.
Ångest nr 3, folk ÄLSKAR och prata om sina barn, framförallt kvinnor.... Och jag förstår att dem älskar sina barn och att dem vill prata om det hela tiden men jag tycker det är så jobbigt. Och det värsta av allt är när man träffar nya människor så kommer frågan MINST en gång om kvällen "Har ni också barn"
Jag hatar den frågan! Jag vet inte vad jag ska svara,för svarar man bara nej. Så låter det otrevligt men helt ärligt så vill jag inte behöva säga nej, men.... Och sen komma med någon variant och med ett stort leende som döljer det knivhugg i hjärtat som den enkla frågan precis innebar.... "Nej, men vi får hoppas kunna få några."
Det värsta är, att folk oftast inte ger sig här.... Utan gärna kör vidare och över en igen. En annan kollega till min sambo var och fixade håret hos mig en gång och jag svarade henne såhär på hennes fråga, då började hon predika för mig!
"du ska absolut inte var orolig, innan jag blev gravid så var jag också rädd att det inte skulle gå, och en månad tog det så var jag gravid, så du ska nog se att det kommer gå direkt, det är inget att oroa sig för"
Jag blev helt paff, ställd och nollställd, ville kamma lite extra hårt i hennes hår så det skulle göra ont på henne.
tack och lov är inte hon med ikväll...
Men jag är fortfarande rädd för frågan.
Man behöver inte fråga människor om dem har barn, för har dem barn kommer man märka det, då pratar dem gärna om de.
Ingen har ju direkt blivit ledsen av att inte har fått frågan "har ni barn" , men däremot kan det var enormt jobbigt för den som inga har.
Ångest nr 4
Jag måste veta innan jag ska iväg på tillställningar om det är någon som är gravid, bara för att vara mentalt förberedd.
Ikväll är det en som är det.
Ska boosta mig själv så gott jag kan inför kvällen, en löprunda, grön smoothie, och så ska jag göra mig så fin jag bara kan....
För jag är bra som jag är, fast det inte alltid känns så.
Cellprov
Weho weho weho!!! 
Cellprover var NORMALT!!
Maj gaaaaaadh vilken lättnad
😁😁😁😁😁
