Jag började städa på förmiddagen och fick lite värkar, jag tänkte att det var lite förvärkar eftersom jag ansträngde mig. En kompis skulle komma till mig och jag skulle till barnmorskan. 

Väl hos barnmorskan 11.30 så berättade jag att jag nog hade börjat få lite värkar. Hon kände på magen och han hade fixerat sig. Hon var övertygad om att jag skulle sitta med en bebis på Valborg. När jag kom hem stod min väninna och hennes två barn och väntade på mig och vi gick in. Hon frågade om jag hade ont för hon såg mitt lidande. Jag sa att jag hade börjat få verkar men att det var lugnt och nu skulle jag laga lite lunch till oss. 

Lunchen blev lagad mellan värkarna och väninnan blev mer och mer stressad och sa tillslut -ringer du inte inte din sambo nu så gör jag det. 

Jag ringde "hej älskling, ingen panik nu men jag har börjat få värkar så det kanske snart är dax men du behöver inte skynda dig" 

Strax där efter skickar jag ett sms "Kom hem!" 

När han kommer hem är värkarna täta 3minuters mellanrum och 60sek långa men vi får inte komma in eftersom barnmorskan i telefonen tycker jag hanterar värkarna bra. 

Några minuter till går och jag går på toa och ser blod i mitt trosskydd. 

Herrejävlar, det är då jag fattar att det nog faktiskt veekligen är dax nu...

Vi ringer igen och vi får då köra in, till Lund där vi helst har velat föda. 15.15 kommer vi in... Öppen 2-3cm. 

En underbar barnmorska hjälper mig och försöka slappna av och läser mitt Förlossningsbrev. Jag testar lite olika ställningar men bestämmer mig för att i detta skede använda mig av pilatesbollen som är riktigt skön. Jag cirkulerar lite försiktigt på den medans min sambo masserar mig Hårt i ryggslutet. Jag vill ha lustgas, kämpar vidare.... Vid sju är jag öppen 4-5cm och här tar barnmorskan hål på hinnorna så vattnet går och barnet kan få en mätare på huvudet för att se att han mår bra. Den jag hade på magen dessförinnan ville inte registrera ordentligt.

Vill ha mer bedövning och frågar om epidral, jag är rädd att det ska bli försent. Det tar lång tid för narkosläkaren att komma eftersom han antagligen har annat för sig också. Men tillslut kommer han och en läkarstuderande. Rummet är fullt med folk känns det som och alla säger hur viktigt det är för mig att sitta blixt stilla även om jag får värk när bedövningen läggs. Det går bra. Den börjar värka efter en liten stund. Plötsligt känner jag inte alls mycket längre och kan vila lite mellan värkarna och när väl värkarna kommer känns dom inte mycket. Vid 22 är jag öppen 8cm. 

Efter någon time till bestämmer barnmorskan att vi måste komma vidare i förlossningen och hon sätter in värkstimulerande dropp. Kort därefter känner hon igen och jag är nästan helt öppen. En stund till och det är dax att börja krysta. Jag krystar och skriker in i lustgasmasken. Det känns befriande och skrika in i den. Som jag läst i boken skriker jag "Jaaaa! Neeeer! Uuuuut!"

Älsklingen baddar min panna med kallt vatten, det känns bra. 

Barnmorskan säger sen till mig att jag bara får ta lustgasen i värkpauserna för nu var det dax att krysta ordentligt det sista. Då skulle jag dra i benen och pressa för kung och fosterland. 

Krystade och krystade och en läkare kom in någonstans i detta och i efterhand fick jag veta att han förberedde en sugklocka. Bebisen började bli trött och måste ut. 

Jag krystade samtidigt som läkaren tryckte allt vad han kunde på magen för att hjälpa till då kom han med buller och bång och barnmorskan fångar skickligt upp honom torkar av det värsta av blodet i nafs och vips så har jag mitt livs mästerverk på mitt bröst och den fruktansvärda smärtan är borta och jag är världens lyckligaste. 

Det blev såklart bristningar som fick sys invärtes, men det verkar vara mer en regel än undantag. 

Summan av min förlossning tyckte jag var en bra upplevelse och jag är såå glad att jag har förberett mig så gott jag har kunnat, det tror jag har varit mycket till hjälp. 

Amningen kom igång direkt, det var bara lite finlir med tekniken (han kniper gärna till med underläppen). 

Idag ska vi äntligen åka hem och nu börjar vårt nya liv på riktigt som en liten familj! ❤️🙏🏻