Imorse när jag skulle ut på löparrunda hann jag inte mer än att springa 1km innan jag kände ett riktigt hugg i magen! 

Dra åt helvete! MENSVÄRK! Sådär lagom perfekt att förstöra min runda som jag verkligen hade sett fram emot. 

Jag fick panik för jag kan knappt stå upp när jag får sådär ont. Jag fick gå dubbelvikt hem så snabbt jag förmådde mig och gick och ulkade och var så nära flera gånger på att kräkas av smärtan. När jag äntligen kom hem helt genomsvettig av både solens värme och värmevallningarna från kroppen som hade så ont så avtog det... 

Och nu, när man bara vill att mensen ska komma så man kan få sätta igång så har den såklart inte dykt upp. 

Så nu väntar jag... Igen... Men denna gången på att mensen Ska komma och inte tvärt om. (Eller jo, det hade ju varit det allra bästa men lite för bra för att vara sant) 

Vänta vänta vänta.... Den som väntar på något gott?.....