I det ny numret av Tara hittade jag en artiklen om Klara Zimmergren och hennes enorma barnlängtan. 

Hon ska släppa en bok som kommer ut i maj som heter "längtan bor i mina steg" som handlar om barnlängtan och allt därtill. Hon beskriver att hon, precis som så många andra att hon inte kunde berätta sin historia när hon var uppe i det. Jag känner mig ofta misslyckad för att det inte går vägen för oss heller, det är en tung känsla och bära på. 

Jag kommer nog vara en av dem första som köper hennes bok så fort den kommer ut. Ibland känner man sig bara så himla ensam i allt detta. 

Man matas med barn överallt! 98% av statusuppdateringarna på Facebook handlar om ultraljudsbilder, roliga saker som barnen har gjort, bilder på gravidmagar, hur långt i graviditeten man är gången, incheckningar på Leos lekland och ett och annat klagomål på barnen. 

Jag missunnar inte någon, men det är så himla tungt och kämpigt och bli matad med det rätt i nyllet. Så nu har jag helt enkelt lagt facebookappen på telefonen så jag inte går in där hela tiden. Man får välja sina intryck i den mån det går!