Det får en att känna sig lite mer normal, ibland tror man att man är helt knäpp som ens känner eller tänker vissa saker. 

Men det fanns många som mig och många som hade det ännu jobbigare. En annan sak som också känndes gemensamt var att männen inte alls tog det lika hårt som kvinnorna, eller iaf inte visar och uttrycker på samma sätt. Många liksom jag vill hitta stöd i alla känslor och den enorma längtan! 

När jag läst färdigt fick jag en sån fruktansvärd måillakänsla och det känndes som jag behövde kräka så jag fick gå ut och ta luft. Jag antar att det var en ångestatack :(