Tankarna går runt runt i ens huvud och det går inte att stoppa. 

Jag är glad för att vi fått chansen att få lilla Prick, samtidigt som jag inte vågar vara för glad, livrädd för hur jag skulle bryta ihop om Prick inte ville stanna. 

Jag har funderat på att ljudtesta, har googlat mig till fördärv om olika ruvardagar, testdagar, när man får plus, men även hur många som testat innan testdagen och har fått minus, brutit ihop totalt för att sen några dagar senare få ett plus, och sen såklart dem som inte får ett plus, när mensen kommer och det blir kaos. 

Just nu känns det inte som jag ska tjuvtesta. Jag ska försöka att vänta ut dagen, jag tror det blir bäst så, även om det är svårt att hålla sig. 

Väntan.... Denna eviga väntan är oändlig. Aldrig har dagarna känts så långa. 

Jag känner heller ingen större skillnad i kroppen, inga gravidsymtom eller så som inte har med biverkningar att göra.

Så, den som lever får se. På lördag är testdagen, undrar om lördagen den 30/8-2014 blir den lyckligaste dagen hittills i våra liv?