Vilket absolut inte gör någonting, för då har jag fler timmar och fler minuter att njuta av denna lyckan! 

Och vet ni...

Igår var jag på stan med en av mina bästa, då såg jag en massa gravidmagar och kvinnor med barnvagnar och det gjorde inte alls ont längre, det kände inte som att någon stack en kniv i hjärtat och vred om, det kändes inte som jag ville slita bort dem från vagnen för att låna den lite bara för att för någon sekund känna hur det kändes och gå där med en barnvagn.

Näe, jag kände bara lycka, lycka över att jag också kommer vara där en dag. 

Och igår på stan stötte jag även på en av mina barndomskompisar. 

Hon vet hur vi har haft det, då vi träffas någon gång om året för en fika och lite uppdatering om varandras liv. Hon frågade såklart hur det gick för oss, och lyckan som spred sig i hennes ögon ut i tårar var fantastisk. Så där stod vi, mitt på Lindex och bölade en skvätt tillsammans av glädje.

Sen har jag även fått min första mammapresent! 

Tack bästa finaste E!