Det började redan igår, då kom självkänslan fram och började svaja. "Är du verkligen bra som du är?"

Hmm... Är jag det? Jag måste kanske gå och bygga mina naglar, köpa nya kläder så kanske jag kan lura någon att tro att jag är självsäker och cool. 

Fast långt där inne är jag en rädd liten mus, jag pratade med min sambo och då kändes det bättre. 

Jag målade mina naglar med ett snyggt rött lack och det kändes genast lite bättre.

Ångest nr 2, är att jag är livrädd för att åka buss, jag cyklar eller går mycket hellre. Men från Malmö till Smygehuk är det på tok för långt. Och jag fick absolut inte hålla mig nykter så jag kunde köra, för annars hade jag hellre gjort det. Bussar skulle man ta 2stycken och det skulle ta 1 1/2 timme. 

Men min räddning kom imorse, det var någon annan som hade övertalat sin man att hon skulle köra så tack så in i bomben, jag slapp den ångesten. 

Ångest nr 3, folk ÄLSKAR och prata om sina barn, framförallt kvinnor.... Och jag förstår att dem älskar sina barn och att dem vill prata om det hela tiden men jag tycker det är så jobbigt. Och det värsta av allt är när man träffar nya människor så kommer frågan MINST en gång om kvällen "Har ni också barn" 

Jag hatar den frågan! Jag vet inte vad jag ska svara,för svarar man bara nej. Så låter det otrevligt men helt ärligt så vill jag inte behöva säga nej, men.... Och sen komma med någon variant och med ett stort leende som döljer det knivhugg i hjärtat som den enkla frågan precis innebar.... "Nej, men vi får hoppas kunna få några."

Det värsta är, att folk oftast inte ger sig här.... Utan gärna kör vidare och över en igen. En annan kollega till min sambo var och fixade håret hos mig en gång och jag svarade henne såhär på hennes fråga, då började hon predika för mig!

"du ska absolut inte var orolig, innan jag blev gravid så var jag också rädd att det inte skulle gå, och en månad tog det så var jag gravid, så du ska nog se att det kommer gå direkt, det är inget att oroa sig för"

Jag blev helt paff, ställd och nollställd, ville kamma lite extra hårt i hennes hår så det skulle göra ont på henne. 

tack och lov är inte hon med ikväll...

Men jag är fortfarande rädd för frågan. 

Man behöver inte fråga människor om dem har barn, för har dem barn kommer man märka det, då pratar dem gärna om de.

Ingen har ju direkt blivit ledsen av att inte har fått frågan "har ni barn" , men däremot kan det var enormt jobbigt för den som inga har.  

Ångest nr 4

Jag måste veta innan jag ska iväg på tillställningar om det är någon som är gravid, bara för att vara mentalt förberedd. 

Ikväll är det en som är det.

Ska boosta mig själv så gott jag kan inför kvällen, en löprunda, grön smoothie, och så ska jag göra mig så fin jag bara kan.... 

För jag är bra som jag är, fast det inte alltid känns så.