Jag fick utslag på Stickan imorse och här ligger jag själv i sängen med en bortrest sambo. 

Men vi fick till det igår och får ta en snabbis imorgon med innan vi ska till Ikea, så får vi helt enkelt be till gudarna att det går ändå. Det sägs ju att spermierna lever i 3dygn där inne så det ska ju funka om allt är som det ska. Och vi kan ju hoppas att Calle på Wallmarks örtmedicin har fått till örterna nu så det är den sista gången. 

Man hoppas ju verkligen att varje gång ska vara DEN gången då man lyckas. 

Ibland försöker jag drömma mig bort till hur den dagen skulle se ut, hur lycklig jag skulle vara, hur jag skulle säga det till min sambo, hur jag skulle bjuda in hela familjen på fika och berätta den goda nyheten, hur efterlängtat det skulle vara och ja, kanske hur illa jag skulle må. Haha, för jag förstår också att även om vårt barn kommer var fruktansvärt efterlängtat så kommer inte allt vara guld och gröna skogar för det.