Denna resan är en bergochdahlbana av känslor. Och just nu är jag så jävla jävla ledsen.
Vi kommer börja med ivf försök efter sommaren. Ivf är väl kanske inte det första man önskar sig på sin önskelista å jag blir så jävla arg och ledsen för att livet är så orättvist. En kund till mig berättade för mig i sitt förra besök hos mig att hon skulle sluta med sina p-piller. Hon har tidigare äcklats och hatat barn och aldrig velat ha några men nu hade hon ändrat sig.
En gemensam kompis till oss som jag håller på att planera möhippa med ringde idag för att fortsätta planerna, men då berättade hon för mig att kunden var gravid så någon möhippa med alkohol kunde det inte bli.
Mitt hjärta gick i tusen bitar, men inte för jag inte unnar henne lyckan utan för att jag är så jävla ledsen för våran skull såklart. Jag önskar ingen gå igenom detta, varken fysiskt eller psykiskt.
Jag hatar det och jag pallar inte vara så jävla stark hela tiden.
Varför måste livet vara så orättvist?