Jag skulle fått min mens idag...
Den har inte kommit och även om jag känner att den är påväg så hoppas man in i det sista att man känner fel.
Det är så fruktansvärt frustrerande.
Jag bad högt och tydligt igår till Gud om att det faktiskt var vår tur att få vår önskan och längtan att bli verklighet.
Min sambo bad också.
Jag ligger här med min värmekudde på magen och hoppas det går över. Men jag vet, jag vet att jag kommer vakna av smärta inatt och skrika av förtvivlan och smärta.
Att ha ångest för att sova för att veta att man kommer vakna av smärta. Det är olidligt och fruktansvärt.
Jag har fått utskrivet citodon för min smärta. Men man blir lite avtrubbad i hela jaget av dem. Min läkare som vi går till nu på Curakliniken sa att han inte tänkte skriva ut det för att det omvandlades till morfin i kroppen och det var inget man skulle ta. Men vad gör man när smärtan är så olidlig så den inte går att hantera.?
Det problemet kommer lösa sig den dagen jag blir gravid.
Och många säger att mensvärken brukar bli bättre efter att dem fött barn. Jag håller Alla tummar och tår för det.
Och skulle det var att det inte upphör. Då opererar jag bort skiten så jag slipper ha ont för såhär vägrar jag att ha det!