En bok
Har precis varit inne och beställt en bok. 
En bok om ofrivillig barnlöshet.
En bok om ofrivillig barnlöshet.
P3 sommarprat
Har precis lyssnat på klaras sommarprat och gråtit floder. Att känna igen sig i hennes berättelse, att inte känna sig ensam och fel.
Idag
Idag är det riktigt tungt!
Jag känner mig så jävla omotiverad, besviken, hopplös, värdelös! Varför i helvete vill det inte funka?
Jag är livrädd, skamsen, tar på mig någon form av skuld även offerkoftan åker på lite då och då.
Jag tycker livet är så jävla orättvist.
En facebookvän till mig som jag träffade på KK när jag gjorde min titthålsoperation hade precis varit inne och skrapats pga ett missfall, sen har hon fått ett barn efter det, och igår skrev hon att hon var gravid IGEN!
Luften gick helt ur mig och jag tog bort henne från mitt nyhetsflöde. Jag vill inte se, inte veta.
Ibland känner man sig stark som en oxe som klarar allt, och ibland, som idag känner mig sig som den mest värdelösa människan som inte ens kan det mest naturliga i världen, att få ett barn.
Min fina kollega och vän kom med blommor till mig idag. Precis på rätt dag. Dem står vid min arbetsplats och jag tänker njuta av dem till Max!
Andra bloggar!
Jag har precis varit inne och kollat en massa andra bloggar om ofrivillig barnlöshet. Det är så himla skönt att inte känna sig ensam och att det finns så himla många andra därute som känner precis så som jag gör.
Det får en att känna sig lite mer normal, ibland tror man att man är helt knäpp som ens känner eller tänker vissa saker.
Men det fanns många som mig och många som hade det ännu jobbigare. En annan sak som också känndes gemensamt var att männen inte alls tog det lika hårt som kvinnorna, eller iaf inte visar och uttrycker på samma sätt. Många liksom jag vill hitta stöd i alla känslor och den enorma längtan!
När jag läst färdigt fick jag en sån fruktansvärd måillakänsla och det känndes som jag behövde kräka så jag fick gå ut och ta luft. Jag antar att det var en ångestatack :(
Hur.?
Jag försöker ha tålamod, men det är inte alltid så lätt...
Klara Zimmergren
I det ny numret av Tara hittade jag en artiklen om Klara Zimmergren och hennes enorma barnlängtan.
Hon ska släppa en bok som kommer ut i maj som heter "längtan bor i mina steg" som handlar om barnlängtan och allt därtill. Hon beskriver att hon, precis som så många andra att hon inte kunde berätta sin historia när hon var uppe i det. Jag känner mig ofta misslyckad för att det inte går vägen för oss heller, det är en tung känsla och bära på.
Jag kommer nog vara en av dem första som köper hennes bok så fort den kommer ut. Ibland känner man sig bara så himla ensam i allt detta.
Man matas med barn överallt! 98% av statusuppdateringarna på Facebook handlar om ultraljudsbilder, roliga saker som barnen har gjort, bilder på gravidmagar, hur långt i graviditeten man är gången, incheckningar på Leos lekland och ett och annat klagomål på barnen.
Jag missunnar inte någon, men det är så himla tungt och kämpigt och bli matad med det rätt i nyllet. Så nu har jag helt enkelt lagt facebookappen på telefonen så jag inte går in där hela tiden. Man får välja sina intryck i den mån det går!
